Kärlek

Jag har inte varit världsbäst på att blogga på ett tag.Lovar att jag ska bli bättre på det :P

Mår lite bättre nu, men fortfarande väldigt ledsen...
Känner en saknad, vet inte hur jag ska förklara. Det fanns ju ändå ett foster där. Jag vet vad jag får om det lilla fostret hade fått växa och bli stor. Ett barn som man älskar mest av allt på jorden. Joel min lilla prins är också så ledsen. Han pratar fortfarande om bebisen i magen och att det snart kommer en ny bebis som ska bo där inne... Han är så mammig just nu. Lite jobbigt när Jocke inte får ligga bredvid honom på kvällarna. Första veckorna hos dagmamman var heller inge kul, han bara grät när jag lämnade honom. Det är så man själv sitter med tårar i ögonen när man åker till jobbet.

Jag är så tacksam över att jag har min familj, man ska vara rädd om varandra.
Jag älskar Jocke så mycket, det bara pirrar i kroppen när jag tänker på det :P
Jag vill leva med han resten av mitt liv :P Tror jag hittat rätt när jag känner mig nykär efter 6 år tillsammans :D

Jag frågade en gång en tant på ålderdomshemmet jag jobbade på vad hemligheten var att man kunde hålla ihop i så många år... Hon svarade att hon och hennes man ALDRIG gått och lagt sig osams. Det tror jag är en viktig liten grundregel;)